This is how I disappear

Allting löser sig i slutändan, det gör det ju alltid. Så även denna gång.

Jag går officiellt min sista dag som elev i PreDP Söderport imorgon.
Studierna i Lund påbörjas, som beräknat, den 16 mars.
De två senaste månadernas ovisshet är härmed avslutad,
och nu påbörjas istället nervositeten, nyfikenheten, samt ångesten som kommer att plåga min helg.

Talade med min rektor (soon ex-principal) idag. Hon sort of skällde på mig.
Hon ansåg att jag inte talat om mitt franska-problem i tid, det skulle kunnat ordnas.
Faktumet att jag blev tillsagd för två månader sen att jag säkerligen icke skulle få det verkade inte bekymra henne.
Nåväl.

Jag avgudar Antje, min mormor, förresten.
Hon verkar sannerligen inställd på att göra så gott som allt för att jag ska trivas hos henne;
jag blir rörd. Jag trivs redan extremt bra hos henne, jag behöver inga stora sovrum eller dylikt.

Min sista paragraf detta blogginlägg blir återigen att pointera hur mycket jag kommer att sakna min klass.
What can I say? It's been one hell of a ride.

Bonne nuit