The Joy in Acceptance

Söndag, igen.

Helgen har varit ganska lugn, mina äldre tvillingsystrar har haft male-visitors,
så jag har försökt hålla mig ur vägen, och plugga lite istället.
Igår kom även min syster Simone, hennes sambo Philip och hans mamma på besök,
så jag har fått tillräcklig dos av att vara social ett tag framöver..
Fast idag ska vi hem till Simone och fira Philips födelsedag..
11+ personer i en tvåa.. I feel a panic-attack coming up.
Jag står inte ut med många personer på en liten yta, jag blir extremt klaustrofobisk.

Struntsamma, det är bara att uthärda det, och göra det bästa av saken, right?

Jag har dessutom typ kommit över alla problem som har uppstått angående skolan.
Allting kommer att lösa sig i slutändan, det gör det ju alltid.

Jag måste även lära mig att vara tyst innan jag vet vad jag talar om.
Matteprovet gick faktiskt bra, mycket bättre än förväntat.
Jag är chockad, men väldigt glad.

Jag är även irriterad; det snöar. Mars för mig är vårens första månad,
(jag är väl medveten om att i Sverige är det egentligen maj som är vårmånaden),
så jag hoppas att det slutar om en stund.. gärna genast.. Nu.

Jag firar förresten min tre-månaders-dag om två dagar.
Känslan av "oändlig ensamhet" har inte slagit mig (än), så jag njuter i fulla drag.
Hipp hipp hurra.

Nu ska jag gå, måste gratta de personer som verkligen förtjänar det.

Bon jour, and such.