Tough break, kid.

Dagen har varit... ansträngande.

Matchen som spelades igår gjorde sig tillkänna idag,
vilket självklart gjorde att vi hade en fitness-lektion på P.E:n.
Kondition- och styrketräning är inte underbart när man redan har träningsvärk.
Till råga på allt åkte jag även hem och hade fotbollsträning.
Jag har varit fysiskt aktiv idag.

Jag har även utökat mitt hat för Skånetrafiken.
Jag blev sittandes på ett tåg mellan Eslöv och Höör i 45-60 minuter. Kanonkul!(not).

Annars har dagen varit ganska händelselös.
Jag hade endast två lektioner i skolan, vilket var oerhört skönt.
Dessutom är detta sista veckan innan lovet. Lovely.

Antje och Fredrik är paranoida för att jag ska få anorexi.
Tydligen räcker det inte med att jag äter tre gånger om dagen.
Dessutom "passar jag perfekt in på den typiska personen som drabbas utav det". Jag är ambitiös, enligt Antje.
Struntsamma, det är gulligt att de bryr sig..
.. men också så otroligt irriterande.


God kväll.

Dagens citat

"Watching porno is like eating meat;
It has already been made, so you might as well enjoy it".

- Rebecca Frankel

Why is the rum always gone?

Det är lördagskväll, klockan är 7.38pm,
och det enda jag gör är att vänta på att matchen mellan Sverige och Portugal ska börja.
I need to find myself a lad, or something.

Dagen har varit måttligt underhållande.
Jag och mina föräldrar såg Vittsjö GIK - Markaryds P16.
Det var kul... ända tills bortalaget utökade sin ledning till 1-4.

Utöver det har jag sett Pirates of the Caribbean II. NICE!
Personer blir förvånade över att jag aldrig har sett någon Star Wars film,
men jag lider verkligen inte. Jag klarar mig utmärkt med Pirates of the Caribbean filmerna.
Det man inte vet lider man inte av, right?

In other news, jag är hemma för tillfället.
Förvånandsvärt nog saknar jag Lund väldigt mycket, och är väldigt glad över att jag ska återvända "hem" dit imorgon.
Dock efter att ha läst hur fysik-lektionen hade varit i fredags i min gamla klass, saknar jag Kristianstad också. Aja, det är väldigt underhållande att höra om i efterhand i alla fall.

Jag tror att jag avrundar där. Ett sista tillägg: Jag har fått Blue October's nya skiva Approaching Normal, och jag älskar den.


"You look awful in those clothes. You should have either a dress or nothing.
I happen to have no dress in my cabin."

"Ingen kan vara nere med en ballong!"

Jag är aningen uttråkad,och har därför tagit mig friheten att hitta visdomsord från barndomsidol:
The one and only, Nalle Puh. Enjoy.

"Låt oss gå och hälsa på allihop.
Vi ska gå för att det är torsdag, och vi kan önska dem alla en glad torsdag."

"Man kan inte annat än respektera någon som kan stava till tisdag,
även om han inte stavar det rätt."

"Att kunna stava är inte det viktigaste.
Vissa dagar har det ingen betydelse alls om man kan stava till tisdag."

"Människor som inte tänker ordentligt har inga hjärnor,
snarare har de grått ludd som flugit in i huvudet på dem av misstag."

"När du gått omkring länge ute i blåsten och plötsligt går in i någons hus och han säger:
'Du kommer precis lagom för en munsbit av något slag!',
då vet du att det är en trevlig dag."

"När du trillar ner på någon
räcker det inte att säga att du inte kunde hjälpa det,
när allt kommer omkring kunde han förmodligen inte heller hjälpa att han hamnade under dig."

"Om man inte vet var man ska är det ingen idé att skynda sig.
Man vet ändå inte när man kommer fram."

"Om personen du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig.
Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat."

"Den bästa platsen att gräva en mycket djup grop i vilken man vill fånga en Heffaklump,
vore någonstans där en Heffaklump redan befinner sig,
bara någon meter längre fram ungefär."

Well, I'm an open book.

Jag har haft en riktigt dålig dag.. which sucks, big time.

Jag har fortfarande inte kommit in tillräckligt i min nuvarande klass,
så jag fortsätter min spökliknade vandring.
Det börjar faktiskt tära på mig, ganska ordentligt.

Jag var i Kristianstad igår, gick i skolan på en D-day. I'm a nerd.
Det var i alla fall otroligt skönt att träffa min förra klass;
det var som om jag kom tillbaka efter en veckas lov, allt var som förut.
Wow, me moving made a really BIG difference, huh?
Förlåt, nu ska jag inte vara sådan.

Jag har, som sagt, haft en riktigt dålig dag,
vilket gör att min attityd blir likadan.

Fotbollsträningen var dock rolig.
Rolig, men mentalt krävande. Å andra sidan, vad kan man förvänta sig med en tränare som vår?


Ett otroligt icke-glädjande inlägg. My apologies.

Say It.

I’m sick of standing in your line.
So now you’ll have to take it,
take this to heart.
I will never let you fuck me over.
Stop talking down to me, your war is old,
your game is over.
So here’s my coldest shoulder.

History of Ballet

Helgen blir alltid mycket värre när man har en uppsats att skriva...

...särskilt när man inte vet hur man ska skriva den.

Skeptics and true Believers.

En vecka har gått, och jag är lika hoppfull som tidigare.

Dagen har varit bra.
Jag och Nathalie övade på vår dans i Stadsparken.
Förbipasserande personer verkade misstänksamma, och roade, av det.
Framför allt eftersom att vi avslutade sessionen med att klättra i träd.

Jag åkte till Skurup efter skolan, hälsade på Johanna och Andreas.
Om man inräknar väntetiden emellan, har jag spenderat cirka fem timmar på resande fot idag.
One might think I have nothing else to do.

Helgen blir intensiv, men välkommen.

Det blir ett kort inlägg,
jag är oerhört trött, och jag är utan sovmorgon imorgon.

Bonne nuit.

I would do it all over again.

Det har varit en extremt svängande dag, men i stora hela har det nog varit ganska bra.

Jag tror att jag kommer trivas i Lund.
Jag behöver bara vänja mig vid vissa saker,
till exempel spontana estetiska "uppvisningar", högljudhet, samt ett antal bråk,
men det ska nog gå. Klassen är weird, but we need more good crazy. So it's O.K..

Jag saknar min lillebror, och självklart min klass såklart, but I'm glad it has come to this.
Jag var så fruktansvärt trött på min lilla byhåla, men inte tillräckligt för att lämna den permanent.
Detta är en perfekt kompromiss.

Jag återvänder hem imorgon, efter ett besök hos Johanna och hennes pojkvän.
Det ska bli skönt att komma hem, fast jag är lite irriterad över att jag inte får sovmorgon på lördag.
Oh well, what can you do?

Dansuppvisningen verkar heller inte bli så fruktansvärd ändå.
Vi har vår dans klar, vi måste endast jobba med samarbetet och takten.
Mr Piper verkade gilla den, dessutom.

Nu är jag fruktansvärt trött.
Ajöss!

Kärlek är för dom, dom som har tur.

Andra dagen i rad då man vaknar upp till solsken.

Bara för att jag inte orkar formulera en sammanhängande text kommer dagens upptäckter och dylikt i punktform:

• Städer är väldigt mycket vackrare i solsken. Även tråkiga gamla tegelhus får klarare och trevligare färg.

• Jag har fått en teori angående tredje dagen i en ny skola. Idag har jag nämligen mest känt mig som ett spöke som stalkar folket i min klass. Jag tror att detta är ett stadie där jag inte känner personerna tillräckligt väl för att våga starta konversationer, men jag är inte längre ett nytt "intressant objekt", och därmed skapar de heller inga konversationer med mig. Sålunda är det enda som kvarstår mina förföljelser, min tystnad, och deras samtal med varandra.

• Vad gäller transport på kullerstensgator är jag antagligen lika framgångsrik som en sedgeway. Fullkomligt oduglig, jag bara snubblar och stukar mina anklar konstant. Detta är ett allvarligt handikapp, eftersom 99% av Lunds markyta består utav just kullersten.

• Jag älskar Johanna, samt alla er andra som kommit ihåg och tillkännagett min födelsedag. Jag älskar även att Johanna gav mig Joakim Thåströms nya skiva Kärlek är för dom. Jag är full av kärlek till världen helt enkelt, i alla fall för en dag.

• Jag har blivit väldigt förhållandeskygg. Bara tankarna om det får mig att skälva. Så, det är inte hjälpsamt att jag bor tillsammans med ett äldre par som bråkar väldigt ofta.

• Jag vill inte ha dansuppvisning.

Det borde nog summera det mest vitala.

So long, and thanks for all the fish! (Tillägg; jag har även ätit sushi.)

The More Loving One

Denna dikt är skrivet utav min favoritpoet, vars övriga dikter även har avnjutits denna tisdag:

Looking up at the stars, I know quite well
That, for all they care, I can go to hell,
But on earth indifference is the least
We have to dread from man or beast.

How should we like it were stars to burn
With a passion for us we could not return?
If equal affection cannot be,
Let the more loving one be me.

Admirer as I think I am
Of stars that do not give a damn,
I cannot, now I see them, say
I missed one terribly all day.

Were all stars to disappear or die,
I should learn to look at an empty sky
And feel its total dark sublime,
Though this might take me a little time.


Just wanted to share. Ciao!

I'll spread my wings and I'll learn how to fly

Jag överlevde de två första skoldagarna! Can you believe it?

Klassen är fungerande, en typisk IB-klass skulle jag tro.
Den är dock extremt högljudd;
jag är inte van vid sådan ljudnivå, och då har jag ändå ganska hög tolerans för ljud.
But like I said, detta kommer nog att fungera. Jag är hoppfull.

Jag vaknade av solen imorse, nice!
Det är verkligen det bästa sättet att påbörja en dag.

Dagen har för övrigt varit skaplig.
Skolan var O.K., men jag blir stressad över allt som jag behöver ta igen.
Min mattelärare hintade om att han ville att jag skulle skriva prov på torsdag. Tre kapitel som jag inte har gått igenom än. Yeah right.
Jag slipper dock göra en svenskauppsats.
Vi har precis gjort en liknande på Söderport, och det räckte med att jag lämnade in den. Sweet!

Jag saknar dock min förra klass, och min lillebror. Annars mår jag ganska bra.
Plus att Johanna kommer hem till mig imorgon,
så morgondagen ser ljus ut! Can't wait!

Nu måste jag försöka börja på min dans-uppsats.

Au revoir!

The First Day of the Rest of my Life

Nu är jag slutligen på plats i sydstaden Lund.
Jag är aningen overksam; det enda jag gör är att spela Pet Society på Facebook.

Helgen har varit känslosam, needless to say.
Lotta, moder min, tycker inte längre att detta är en bra idé,
utan skulle uppskatta om jag ställer in alltsammans.
Även jag börjar få kalla fötter... men det går väl över.

Det kändes även ytterst konstigt att åka tåget idag med all min packning.
Jag tog upp två extra säten,
och lyckades nästan smälla till någon med min kilo-tunga ryggsäck.
Pinsamt om jag faktiskt hade gjort det..

Nej, nu ska jag återgå till mitt nothingness-beteende.

Ciao!

There are no words for this.

Ett oerhört stort tack till alla er som förgyllde min kväll.
Inga ord är uttrycksfulla nog för att kunna beskriva hur oerhört tacksam och rörd jag är.
Kvällen var verkligen väldigt lyckad, kunde inte blivit bättre.

Jag kommer sakna er så idiotisk #@!<% mycket.

Det var dock verkligen synd att en del inte kom,
but now I know what to expect of them... especially one of them.

Men jag kommer att sakna alla från denna underbara klass.


Finge jag kyssa dem alla!

This is how I disappear

Allting löser sig i slutändan, det gör det ju alltid. Så även denna gång.

Jag går officiellt min sista dag som elev i PreDP Söderport imorgon.
Studierna i Lund påbörjas, som beräknat, den 16 mars.
De två senaste månadernas ovisshet är härmed avslutad,
och nu påbörjas istället nervositeten, nyfikenheten, samt ångesten som kommer att plåga min helg.

Talade med min rektor (soon ex-principal) idag. Hon sort of skällde på mig.
Hon ansåg att jag inte talat om mitt franska-problem i tid, det skulle kunnat ordnas.
Faktumet att jag blev tillsagd för två månader sen att jag säkerligen icke skulle få det verkade inte bekymra henne.
Nåväl.

Jag avgudar Antje, min mormor, förresten.
Hon verkar sannerligen inställd på att göra så gott som allt för att jag ska trivas hos henne;
jag blir rörd. Jag trivs redan extremt bra hos henne, jag behöver inga stora sovrum eller dylikt.

Min sista paragraf detta blogginlägg blir återigen att pointera hur mycket jag kommer att sakna min klass.
What can I say? It's been one hell of a ride.

Bonne nuit

The Joy in Acceptance

Söndag, igen.

Helgen har varit ganska lugn, mina äldre tvillingsystrar har haft male-visitors,
så jag har försökt hålla mig ur vägen, och plugga lite istället.
Igår kom även min syster Simone, hennes sambo Philip och hans mamma på besök,
så jag har fått tillräcklig dos av att vara social ett tag framöver..
Fast idag ska vi hem till Simone och fira Philips födelsedag..
11+ personer i en tvåa.. I feel a panic-attack coming up.
Jag står inte ut med många personer på en liten yta, jag blir extremt klaustrofobisk.

Struntsamma, det är bara att uthärda det, och göra det bästa av saken, right?

Jag har dessutom typ kommit över alla problem som har uppstått angående skolan.
Allting kommer att lösa sig i slutändan, det gör det ju alltid.

Jag måste även lära mig att vara tyst innan jag vet vad jag talar om.
Matteprovet gick faktiskt bra, mycket bättre än förväntat.
Jag är chockad, men väldigt glad.

Jag är även irriterad; det snöar. Mars för mig är vårens första månad,
(jag är väl medveten om att i Sverige är det egentligen maj som är vårmånaden),
så jag hoppas att det slutar om en stund.. gärna genast.. Nu.

Jag firar förresten min tre-månaders-dag om två dagar.
Känslan av "oändlig ensamhet" har inte slagit mig (än), så jag njuter i fulla drag.
Hipp hipp hurra.

Nu ska jag gå, måste gratta de personer som verkligen förtjänar det.

Bon jour, and such.

Beware.

Jag har haft en usel dag, ni får ursäkta tusenfalt.

Mitt matteprov gick extremt dåligt, det går inte ens att förklara.
Det var säkerligen det sämsta prov jag har skrivit, ever.

Dessutom har mina lärare inte skrivit mina omdömen,
så mina papper har inte skickats till Lund,
och därmed kanske jag inte byter när det är tänkt..
Så nu är jag tillbaka i inte-veta-stadiet.


Jag fick tillbaka franskaprovet dock, och det är jag nöjd med.
En av de få positiva sakerna med idag.


Förlåt igen, men jag är verkligen inte på bra humör.

Bittersweet

Jag är glad.

Diktpresentationen gick bättre än förväntat.
Jag och Johanna lämnade svenska-lektionen lyckliga över våra MVG:n,
samt fnittriga över att Nils ansåg att Johanna hade penetrerat dikten mycket väl.
Barnsligt av oss, ja,
men vi går ju trots allt i förskolan.

Jag har även funnit någon sorts ro i att jag idag påbörjade min näst-sista vecka i Kristianstad.
Om saker inte utvecklas på det sätt som jag vill i Lund är jag i alla fall välkommen tillbaka.
Nice.

Kort inlägg idag, men jag ska iväg på träning.

Bye