We are nowhere, and it's now.

Idag skulle jag faktiskt kunna skriva en hel del, men min tid är begränsad.
Jag känner ett desperat pull från min säng, dock tvivlar jag på att jag kommer kunna sova.

Jag har i snitt sovit 3h 24 min (cirka) per natt den senaste veckan, så jag har ett "litet" behov av att sova.

Jag tänker inte prata om mina känslor idag heller, utan refererar istället till låten Going Under av Evanescence. Det summerar det hela på ett paradoxalt och bra sätt.

God kväll.